Livechatt med Calle Brunell

Ikväll har jag upplevt min andra livechatt med en författare och det var precis som förra gången en mycket spännande och intressant upplevelse. Vi var ett tiotal bokläsare som checkade in tillsammans med författaren Calle Brunell på Boktipset för att diskutera hans debutroman Brev från en bruten horisont och det blev en spännande diskussion.

Handlingen är aningen spretig, eftersom den kretsar kring många olika människor, som befinner sig i både olika tider och på olika platser. Märkligt nog är detta inget problem alls under läsningens gång utan jag följer lätt med i alla karaktärernas liv och öden.

En klar anledning till att det går så smidigt är att författaren lagt ner stor omsorg på att välja namn till sitt persongalleri. Man blandar inte ihop Esyllt med Sara. Inte heller Absalon med Per eller Angela med Elli. Mycket skönt.

Finurligt nog knyts också handlingen ihop i både tid och rum längs romanens snirkliga sidor. Brunell har en mycket berättande ton, ibland lite sakligt konstaterande, som i "Tio år tidigare, sommaren femtiotre, födde Disa en välskapt pojke på tre och ett halvt kilo, och det var Per." men också ett vackert och målande språk. Ett exempel på det är "Ängel, du stryker lätt förbi min kropp i gryningen, lämnar dagg på tunga ögonlock."

Vi chattade bland annat om vilka olika teman vi hittade i boken och hur vi uppfattade vissa detlajer. Mycket givande att höra hur andra hade tänkt. Det allra roligaste var att en sak som jag var helt övertygad om hade sanningsbakgrund visade sig vara en ren produkt av författarens fantasi.

Det handlade om att ett folk i södra Argentina har maskrosen, inte rosen, som symbol för kärlek. De kan inte förstå hur en svårodlad ros kan symbolisera kärlek när den är så besvärlig och taggig, medan de vackra mjuka maskrosorna, som dyker upp där man minst anar det och tar sig fram överallt finns som betydligt mer passande symbol.

Det lät så trovärdigt att jag var helt säker på att författaren googlat fram något spännande i en avkrok på nätet, men det var alltså rent påhitt. Ett vackert påhitt, skulle jag säga.

Som helhet var boken både lättläst och intressant, men gav också då och då en liten kylig klump i magen, för livet är inte lätt för många människor.

Och livets ryggsäck kan vara tung att bära.