tisdag 3 mars 2015

Tankar kring Tack, det är bra!



I veckan som gick frågade Cecilia Svensson mig om jag ville lyssna på hennes ljudbok Tack, det är bra! min väg till ett nyktert liv och skriva något om den. Det ville jag väldigt gärna. Inte för att jag vanligen lyssnar på ljudböcker, för det gör jag inte eftersom jag är så förtjust i att hålla en bok i handen och själv läsa orden som skrivits, utanför att jag var så nyfiken på innehållet i boken.

Det är nämligen så att jag tänkt på Cecilia minst någon gång i månaden under tre års tid, utan att veta att det var just henne jag tänkte på. Jag har enbart tänkt på henne som "kvinnan som gick emot allt hon trodde på och beställde vin på tåget för att senare köra till dagis och hämta sin dotter". Artikeln i Expressen om henne berörde mig så. Under åren som gått har jag undrat vad som hände kvinnan jag läste om, för artikeln handlade om att hon gjort upp med sitt gamla liv och numera var nykter alkoholist. Jag undrade om hon lyckats behålla sin nykterhet.

För några veckor sedan initierade jag ett bloggsamarbete med författarkollegor och då gästbloggade jag hos Cecilia. Inför samarbetet ringde hon upp mig och nyfiken som jag är googlade jag hennes namn medan vi pratade och det visade sig att Cecilia var just den kvinna jag läst om och mindes så väl. Jag blev så lättad och glad när hon kunde berätta för mig att hon behållit sin nykterhet.

När jag nu fick frågan om jag ville lyssna till hennes ljudbok var svaret givet. Äntligen skulle jag få fler detaljer ur hennes liv och få veta mer om hennes kamp mot alkoholen.

Inledningsvis på ljudboken berättar Cecilia om hur hon länge drömt om att göra just en ljudbok av sin mer traditionella pappersbok och allra helst ville hon att skådespelaren Niklas Falk skulle läsa in den, för han är hennes personliga favorit när det gäller ljudböcker.

Och jag måste säga att jag förstår Cecilia. Även om Niklas själv tydligen var lite tveksam till att han som man skulle läsa in en kvinnas personliga text om sin resa från alkoholist till nykter blev samarbetet väldigt lyckat. Jag lyssnar till Niklas Falks uppläsning med stort intresse och det beror naturligtvis i grund och botten på att Cecilias berättelse är oerhört intressant, men också på Niklas röst och hur han betonar och tar pauser. Han är faktiskt en perfekt uppläsare med en sällsynt behaglig röst.

Tack, det är bra! är en gripande historia om en kvinna som på sitt första självhjälpsmöte sa:

- Jag heter Cecilia och jag är alkoholist. Tror jag.

Vägen har inte varit spikrak och den har gått genom flera olika mentorer, som Cecilia av olika skäl sparkat, och under lång tid, men hon har klarat det. Hon har valt ett liv helt utan alkohol och om hon kommer till ett hotellrum där minibaren lockar med småflaskor vin ringer hon receptionen och ber om en alkoholfritt rum.

Det har varit en tuff resa och jag ryser när jag hör att Cecilia har gått ifrån att tänka "den här dagen ska jag vara nykter" till att tänka "den här minuten ska jag vara nykter". Då förstår jag hur kämpigt det faktiskt är för en alkoholist som vill byta livsstil och hur viktigt det varit för henne att sanera hela hemmet på både alkohol och andra sinnesförändrande medel som t ex tabletter av olika slag. Om hon vet att hela hemmet är tomt på frestelser vet hon att hon kan klara sina föresatser att vara nykter genom att låsa in sig i sitt hem om det krisar. Vilken tanke!

I slutet av boken drar författaren några siffror och det är utan tvekan ruggigt att lyssna på. En miljon svenskar dricker mer än de borde, får vi veta, och dessa människor beräknas ha fem nära anhöriga var som berörs av deras drickande. Det betyder att sex miljoner av vårt lands nio miljoner invånare berörs. Jag tycker det är läskigt. Minst sagt.

Det tar 3 timmar och 22 minuter att lyssna till Tack, det är bra! och det är 3 timmar och 22 minuter som jag hoppas att många tar sig. Vare sig man misstänker att man själv har bekymmer med alkohol eller om man är intresserad av andra människors liv och öden, så är detta en ljudbok som är väl värd sina minuter.

Och jag kan konstatera att jag kommer att bära med mig Cecilia Svensson ännu en lång tid framöver.



Inga kommentarer: