När mörkret viker undan för livet

Idag berättar jag äntligen vad min nya reportagebok, som kommer den 10 september på Grim förlag, handlar om. På många sätt blir det en uppföljare eller en lillasyster till Våra älskade orkade inte leva som släpptes i februari förra året.

I den förra intervjuade jag åtta nära anhöriga till en, två eller tre familjemedlemmar som tagit sitt liv och denna gång intervjuar jag åtta personer som burit på allvarliga självmordstankar eller gjort ett eller flera försök att ta sitt liv. Två personer som ägnar sitt yrkesliv åt suicidprevention intervjuas också; en professor och en psykiatrisjuksköterska.

Precis som förra gången gången medverkar samtliga öppet med sitt namn för att visa att vi vågar prata om någon av de allra svåraste som finns; att livet ibland är så svårt och tungt att den enda utvägen verkar vara att ta sitt liv. Genom att lyfta ämnet hjälper vi till att bryta vi det tabu som finns kring psykisk ohälsa, självmord och självmordsförsök.

Under arbetet med När mörkret viker undan för livet har jag träffat på fantastiska människor och alla har delat med sig av sina tanker, erfarenheter och känslor på ett otroligt öppet och fint sätt. Jag är så tacksam över att de låtit mig förvalta deras gripande historier och jag hoppas att de framtida läsarna ska bli lika berörda som jag har blivit.

Även denna gång har jag målat omslaget själv och jag har gjort det i samma stil som det förra för att man som läsare ska känna att böckerna hör ihop. Jag ser böckerna som två systrar och snart är det alltså dags för lillasyster att se dagens ljus.

Releasedatumet för den nya boken är mycket passande för den 10 september är den internationella suicidpreventiva dagen och hela boken handlar om just att förebygga självmord och få fler att orka leva.

Den är tänkt att ge en bild av vad som kan leda fram till suicidtankar, suicidförsök eller i värsta fall ett fullbordat suicid och vad man kan göra för att förhindra att det sker. Förhoppningsvis kan den bli en inspiration för andra som någon gång tänkt att de inte orkar leva längre, genom att andra berättar hur de gått vidare.

Ännu är det ett par månader kvar innan jag får hålla boken i famnen, men jag ser redan fram emot det!